För en vecka sen... Allt började med att värkarna kom smygandes på tisdagkvällen.. Hade skojat innan och sagt - De blir nog i natt, för vi inte har Audin hemma.. då vi bytt bil med Elin eftersom hon skulle lämna in sin bil på Jockes jobb på onsdagen så vart det smidigast så (trodde vi då iaf;)
Sov inte en blund under tisdagsnatten.. Men fattade inte att det var på riktigt, försökte googla mig fram till om de var riktiga värkar eller bara för värkar men tror inte jag vart så mycke klokare av de ;)
Vid 3- tiden på morgonen lossna slemproppen, men jag hade ju läst att den kunde lossna veckor innan det väl var dags.. sen att jag hade 3-4 min mellan värkarna var väl inget:P
Jag provade ta 2 alvedon, men de hjälpte ju inte..
Jag värmde på vetekudden.. de hjälpte inte heller.. Till sist ringde jag förlossningen, men barnmorskan trodde inte de var någon fara och att jag kunde vara hemma en stund till .. hon sa att jag skulle försöka äta och duscha om jag orkade..
Så jag hoppade in i duschen och försökte sedan äta lite yoghurt..
Vid 6 gick Jocke upp.. Han undrade om han verkligen skulle åka och jobba men de tyckte jag han skulle de var nog inte så farligt med värkarna ändå.. så han tog syrrans bil och åkte ill jobbet.
Under förmidddagen ringde Anki och skulle fråga om vi kunde äta lunch tillsammans.. Hon förstog ganska snabbt att de var något på gång:P Hon frågade om jag verkligen orkade åka och släppa ut Roxie (svärföräldrarnas hund) Jaa, men de skulle nog gå bra svarar jag.. Men efter att vi pratat en stund säger Anki -Nä Ann jag tar hunden jag.
Efter att Anki varit ut med hunden kom hon och Helmi hit en sväng.. Och tyckte jag skulle ringa förlossningen igen för de var nog dags att åka in .. Men just.. Jocke hade ju ingen bil heller då han åkte syrrans bil till jobbet och nu stog den isär skruvad.. Anki åkte och hämtade Jocke.. Jag försökte äta lite makaroner och köttbullar ..Jag ringde förlossningen och sa att vi skulle komma in.. Sedan ringde jag mamma som hade våran bil i vedevåg, hon sa att hon kunde komma med bilen så slapp vi åka jockes merca:P
Men jag sa att Anki kunde nog skjutsa oss till vedevåg istället..
Anki körde oss till mammas jobb och vi tog våran bil
därifrån direkt till Örebro .. (de låter som vi krångla till de med bilar fram och tillbaka men tro mig vi gjorde de så smidigt som de gick.. haha)
Väl framme på parkeringen på USÖ.. Säger Jocke - Är inte de där Malin och Peters bil?
Går från parkeringen och in i B-huset och letar oss upp till förlossningen.. Jag får visa leg och väga mig, blir visad till förlossningesrum 3.. Jag får lämna urinprov och blir uppkopplad med CTG .. Barnmorskan känner på barnet, hon är inte säker på att barnet ligger med huvudet neråt, så hon vill dubbelkolla med ultaljud.. Jag tänkte inte så mycke på de .. jag todde ju att våran bebis låg rätt, då min barnmorska sagt att han nästan är fixerad och att det ska mycke till om han ska vända sig..
En läkare kommer in och gör ultraljudet och konstaterar att barnet ligger med rumpan först.. Han hämtar en överläkare som kommer in och gör ett vändningnsförsök, men de går inte.. Så vi får välja om vi vill göra kejsarsnitt eller föda i säte.. Jag och Jocke pratar lite och besämmer oss ganska fort att vi tar kejsarsnitt.
Så nu var de bara för mig förbereda inför operation..fasta, duscha och få kateter :S Vi hade fått veta att vi skulle få komma till operation mellan 20-21 .. tänk snart hade vi vårt barn ! <3
Under tiden vi väntade sms jag Malin.. Och ja de var deras bil vi sett på parkeringen.. hon låg på sal 5! Så himla roligt, vi hade skojat och sagt att vi kanse kunde samåka in till förlossningen, de hade vi kunna gjort ;)
Strax efter 20 kom dem och hämtade oss.. Jocke fick byta om... Jag fick ryggmärgsbedövningen.. vilket inte kändes alls (jag trodde de skulle göra skitont!) Det började kännas lite som "tusen nålar" i benen och snart var jag bedövad från strax under brösten och ner till tårna..
Det dröjde inte länge innan han var ute och vi fick se honom ! <3
jag fick upp han lite snabbt på bröstet, sedan gick följde Jocke med barnmorskan och kollade så allt var bra med barnet.. Åh, allt var så bra så!
Vi hade fått en lite pojke som vägde 3335 g och var 46 cm lång<3
Jag låg kvar på operationsbordet och dem började sy igen mig.. Det var en lättnad att jag hela tiden hörde barnet skrika .. Och jag kände mig obeskrivligt lycklig!<3
Jocke och barnmorskan kom med barnet och la han på mitt bröst.. men efter en stund kände jag att jag vart helt skakig och började må illa .. Jag kände att jag behövde kräkas.. men de var otäckt eftersom jag låg på rygg så fick liksom luta huvudet åt sidan för att kräkas.. Jag vart snart bättre, dem sa att ibland kunde man bli lite illamåend och skakig men att de inte var något farligt..
Jocke och bebisen fick gå tillbaka till förlossingsavdelningen och vänta medan dem sydde klart mig..
Efter operation fick jag komma till uppvakningsavdelningen.. väntan där efter Jocke och barnet kändes lång ! Fick vänta på dom ca 1 timme.. Jag kände mig hela tiden så lycklig och förväntasfull jag hade ju knappt hunnit sett barnet än !
Vid 23 kom dom Jocke och barnet till uppvakningsavdelningen.. Vi var kvar där en lite stund innan vi kom till BB avd 25..
På kvällen bestämde vi att våran älskade pojke skulle heta Hugo<3
De var en narkossköterska som sa -åhhh de är en Hugo, hur go som helst!
I lördags förmiddag fick vi äntligen åka hem och nu går vi här hemma och bara njuter och är lyckligast i världen ! <3
